PH 4½-3½ Glas Bord är medlem i familjen PH 3 med skärm och principen bakom PH 3-skärmsarmaturen togs fram under några vintermånader 1925-26 för en stor utställningshall i Köpenhamn, Danmark som kallas "Forum" Detta är vad Poul Henningsen (PH) sade om sin nya armatur 1926: ”Den verkliga innovationen i PH-lampan är att den producerar belysning som är både bländfri och ekonomisk. Det är tämligen enkelt att skapa bländfritt ljus (indirekt och starkt avskärmat ljus) om en del av ljusets tillåts förspillas och det är lika enkelt att göra armaturer som är högeffektiva om man ignorerar det faktum att de irriterar ögat (stark spegelreflektion etc.) men det är en konstart att göra ljuset både ekonomiskt och bländfritt.” Före utvecklandet av 3-skärmsarmaturen hade Poul Henningsen och Louis Poulsen arbetat ihop med utformning av armaturer till den danska paviljongen på världsutställningen i Paris 1925. När Poul Henningsen designade armaturerna för världsutställningen hade han redan lekt med idén att den logaritmiska spiralen kanske var en lämplig bas för en ny form på skärmen. Kombinationen av utspridd reflektion och en logaritmisk skärmkurva gav också PH möjligheten att kontrollera armaturens bländning och avskärmning då varje skärm minskar mängden ljus lika mycket och i proportion till dess avstånd från glödlampan. Ljushetsövergångarna från skärm till skärm skulle också upplevas som harmoniska. Den relativa storleken på skärmarna och deras positionering bestämdes av behovet av att reducera bländningen - ljusfördelningen på skärmarna och ljusdistributionskraven - enligt vissa anmärkningsvärt enkla principer. Redan från början var det uppenbart att konceptet var extremt flexibelt. Inte endast var det möjligt att få den i många skilda storlekar utan även med skilda undersidor - en vitmålad, en silverpläterad eller guldpläterad yta. Dessa olika undersidor fanns för att åstadkomma olika belysningsegenskaper. PH såg framför sig att på en restaurang skulle man vilja att ljuset var varmt och därför skulle man använda en guldpläterad yta till skillnad från ett sjukhus eller tandläkarmottagning där man skulle föredra en vitmålad yta. De första armaturerna gjordes alla med metallskärmar men PH ville också utveckla en variant av armaturen som skulle visa en ljusspridningskurva med mindre nedåtriktad belysning. Resultatet blev skärmar gjorda i opalglas med en sandblästrad undersida. Glasskärmarna tillät att 12 % av ljuset släpptes igenom och på så vis bidra till helhetsbelysningen av rummet medan det mesta av ljuset fortfarande reflekterades utåt och nedåt från de matta undersidorna av skärmarna. Samma principer som styrde de matta metallskärmarna styrde detta nya skärmmaterial. PH-lamporna designades som ett rationellt belysningssystem där storleken på skärmen, dess material och dess ytor ömsesidigt kunde kombineras beroende på uppgiftens karaktär. Varje toppskärms storlek hade en motsvarande uppsättning mitten- och bottenskärmar så att proportionerna mellan skärmarna var ungefär 3:2:1. En av de grundläggande modellerna redan från början var en PH 5/5. Den första siffran indikerar toppskärmens ungefärliga diameter och siffran efter strecket indikerar att mitten och bottenskärmarna “gjorda” för just denna toppskärm. Detta betyder att 5/5:an hade en toppskärm med en diameter på 50 cm, 31 cm diameter mittskärm och en 16,5 cm bottenskärm. Denna kombination var bra när armaturen skulle hänga högt upp men när ljuskronorna hängdes lägre var det mer lämpligt med en kombination av en stor toppskärm och mindre mitten- och bottenskärmar. Detta är hur PH 2/1 och 3/2 skapades. PH3-skärmsystemet började som en ljuskronelösning men väldigt snabbt utvecklades det också till andra typer av armaturer för bord, golv, väggar och ett stor antal olika ljuskronor. Som ett resultat av användningen av olika storlekar, material, ytor, färger och ljuskällor, har mer än tusen varianter utvecklats under åren.